Kjolle

Det blir desto mer känslospäckat av att gå emot känslorna, fick ett halvt bryt igår.
Kände att jag inte pallade med mig själv och den oron jag kände hela tiden, där man egentligen skulle få tillåtelse att leva. Jag släppte alla försvar och blev den ältare som jag alltid försöker att pressa tillbaks...
Det var skönt, för då kunde jag vända mig till ett par människor och säga exakt som det var, utan censurering. "Jag orkar inte med det här längre", det sa jag och för stunden var det faktiskt sanning.

Jag behövde tydligen en avlastning... För idag är jag tillbaks igen, sätter in samma höga växel, inställd på att mala bort all oro, alla tankar. Det kommer förresten bli mycket tid för sådant idag, pågrund utav mina kära exponeringar. Muntligt prov i skolan och fika med en vän, it's gonna be tough! Men precis så jobbigt har jag haft det ett hundratal gånger redan! Så varför älta vidare?

GO GO GO KJOLLE
Nu vänder vi på det här igen!