Kjolle

Ah. Okej.. Jag har ingen ångest, men jag ser ju hela mig i vitögat.
Svulla rumpa, kort överkropp på sjukligt långa ben. Ojämnt ansikte med fula märken som verkar bli fler för var dar som går.. skelett som är format fel? och.. en helhet som inte går ihop alls i mina ögon?

Jag fattar inte. Dethär, plus allt annat som har ngt att göra med mig. Jag fattar inte att människor ser hela jag som något positivt? Jag känner mig bara som en misslyckad individ.. Hur långt borta ifrån världen är man om man inte ens kan vara nedstämd med stil?
Jag gillar mig inte alls. Jag avskyr mig själv och allt jag står för, om jag nu har en egen åsikt? Om jag nu är en egen person överhuvudtaget? Jag har låtit tankarna flöda igen och jag inser sakta men säkert att alla dessa tankar bara föträngts, för att bli lika stora igen... Men jag är ju duktig ändå, jag studerar, jag försöker träffa folk till och från. Det tillsammans med mina studier, det duger väl för att fortsätta? Eller?

Mitt självförtroende är så dåligt att det bara inte finns. Det är faktiskt meningslöst att leva på dethär sättet, där man inte ens kan uppskatta och se fram emot det man behöver mest.