Kjolle

Det gör jag. Men tyvärr är mitt kontaktnät inte tillräckligt etablerat för att jag ska kunna bli bjuden på större fester, där jag får chansen att umgås med flera människor åt gången...

Jag vill så sjukt mycket just nu, jag är beredd att ge mitt allt för att krossa mig igenom min skyddsmur och bli ett med världen. Men det är så sjukt svårt, för ibland krävs det att man får lite chanser själv istället för att göra sig allihopa.

Igår och idag har jag mest spenderat tid med familjen, bortsett ifrån ett besök hos Elis igår eftermiddag. Det känns bra att ha motivationen att umgås med sin familjen, mamma pappa och mina kära syster.. MEN. Jag känner mig inte så levande längre, istället känner jag mig efterlämnad och efterhängsen på samma gång, hur nu det går ihop. Jag har dock vissa saker att se fram emot till den 1.a November, förhoppningsvis drar jag och Sami och ser Isis i Malmö då! och ännu mer förhoppningsvis drar jag in en dag tidigare för att umgås med min kära matey Täymie!

Men just nu får jag helt enkelt vara i mitt mindre bra tillstånd.
Inget kommer att hända, det gör det aldrig längre... Jag får lära mig att vänta ut det tills lyckan tar mig igen.
Gonna wait it out