Kjolle

Jag vet att det ligger och gnager i mig dagligen, varenda timme och sekund. Känslorna ligger i mig som en tickande klocka, och för varje steg visaren förflyttar sig slår mitt hjärta ut smärtevågor genom mina vener. Jag vet att tårarna samlas ihop till en stor klump i min strupe, och den blir allt större. Jag vet att om jag fick luta mig mot någons axel, krama någon och bara prata ut, släppa lös alla mina känslor; då hade jag brustit ut i gråt.

Men hur pratar man ut på detta vis? Jag lyckas alltid ha en tafatt och ytlig diskussion om mitt mående.
Det hjälper inte alltid att diskutera det som ett problem, ibland vill man helt enkelt ha den slutgiltiga bekräftelsen! Något som gör att man känner sig mer tillrätta i denhär världen. Men jag vågar inte, jag är bara rädd att jag ska skapa fel stämning och att parten inte kommer lyssna...