Kjolle

Jag försöker tvinga på mig rutiner. Jag tränar lite varje morgon och kväll nu iallafall och det har jag gjort i hela 3 dagar! och jag håller på att ramla in i nästa pluggfas, började kännas lite tafatt där ett tag.

Annars vet jag inte vad jag ska skriva. Vanliga känslor och tankar kretsar..
Är så sjukt rädd att bli övergiven, eller att jag redan blivit det. En ensamhet dras över mig som ett täcke över den klarblåa himmeln. Ingen ser mig, ingen tänker på mig; Men jag är kanske inte värd så mycket mer än så ändå?

Känner mig till och med fake när jag skriver det här. Vet inte riktigt hur jag ska tolka något...
Nu är jag iallafall inne i en robotik. Så jag varken tänker eller känner så jättestarkt och jag har dessutom ingenting att prata om. Jag bara gör sakerna för att jag inte har något annat val. Det känns fel. Mycket fel.
Jag vill sprida känslor omkring mig, jag vill kunna koppla dem till människor runt mig. Ge en kram som betyder, att den ska returneras, skratta tillsammans med mina medmänniskor; kasta mig ut i ljuset och känna mig värdig med er.

Men så är inte fallet. Jag avskyr bara mig själv, men jag vet att jag inte kan göra annat än att acceptera sitsen jag är i och fortsätta med vad jag gör just nu. Studera, träna, bara hålla mig upptagen ifrån mina nedlåtande tankar.