Kjolle

Jag känner mig inte tillfreds med mig själv... för att jag mår bra just nu? Vad ska det betyda egentligen?
Har jag verkligen fått så dåligt självförtroende att jag vill försaka mig själv lycka, att jag inte förtjänar den?

Det har hänt mycket på bara ett par dagar.. jag har känt mig mer levande än någonsin, men jag känner mig som en snyltare där jag glider omkring i nya kretsar och försöker få mig ett namn. 'Kjolle' kallar dem mig, fel uttalat.. Visst är det kul, visst tycker folk om mig. Men om man egentligen är en annan person på insidan, eller kanske är man inte en person överhuvudtaget? Bara ett tomt skal som försöker suga sig i andras människors liv och upplevelser för att bli något levande? Något levande som kan bli ett med denhär världen, någon som kan skina lika tydligt som en person som har ett namn, som jag kallas Kjolle.

-

Jag känner mig så sjukt ledsen för allas skull. Jag vet att de flesta mår sämre än mig, särskilt i de nya umgängeskretsarna.. Jag vet att mina problem är så minimala i jämförelse, att dem knappt spelar någon roll alls. Eller jag vet inte. Verkar som att jag försöker fjeska mig in genom att ge er en sida av mig som inte existerar, att jag också haft det jobbigt.. för har jag haft det jobbigt? Jag kan inte svara på den frågan, inte ifrån eget perspektiv. För spelar det verkligen någon stor roll om det kommer ifrån just MITT inre?

Jag vet inte. Precious sätter ord för vad jag känner om er... Angels with silverwings, ni är varma änglar i en kall värld. Jag är ett tegelbruk i mitten som önskar han vore en levande varelse.

Usch nej... Borde jag verkligen vara glad? Borde jag verkligen skriva det här, då jag egentligen inte vet om jag menar det? och borde jag verkligen stapla följdfrågor uppepå varandra som jag gör nu?