Väntar

Och så var vi tillbaks igen. Jag kontaktar vuxenpsykiatrin, och jag bestämmer möte med min mentor.
Börjar bli till en ovana dehär, en enda stor deja vu i Kjolles liv.

Hoppas iallafall att det här ska göra susen.. Min motivation har legat på låg nivå, men känns som att jag väntar in något just nu.. jag väntar in en händelse som ska vara startskottet på den verksamma jag igen. Ungefär som att ligga i en kokong och vänta på sin födelse; helt stilla och omedveten om sin omgivning, tills skalett spricker och man stormar ut i regnbågens alla färger, pånytt född!

Jag vill gärna se det så. Och jag har faktiskt fått känslan denhär senaste veckan att en klump växer i mitt bröst.. inte en klump utav oro, utan en klump av raslöshet som bara väntar på att bli exponerad till bristningsgränsen. Den vill att jag ska synas, att jag ska kasta mig ut i solljuset och låta det bränna emot min hud.. och när klumpen spruckit, då är jag immun.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0