Kjolle

Gårdagen gick ifrån mörkt till ljus, vilket faktiskt är positivare än tvärtom.
Vändningen kom någon gång på kvällen då André plockade upp mig vid centrum med sin bil, vi körde bort till Västramark för att ta oss ett riktigt löparpass. Tyvärr så råkade jag ta med väskan (med en kamera i), så blev att han fick köra hem mig sen. Men just när vi var där och snackade skit, stretchade och dampade runt som man ska - då kände jag att livet log åt mig. Kändes som att himmeln öppnade sig upp ovanför mig och jag kunde dessutom koncentrera mig på och uppskatta omgivningen. Du underbara känsla!

Att man fick ett sjukt fint privat meddelande på bilddagboken av Li gjorde saken ännu bättre.

- "En liten skyddsängel gick igenom ett mörkt rum, släckte sitt strålande ljussken och hängde upp sina vingar. Gav en öm puss på din kind och satte sig bredvid dig. Denna skyddsängel är med dig dag som natt så att ingen ska göra dig illa eller att inget hemskt ska hända dig.

Denna Ängel är från Mig till Dig för du är den modigaste och starkaste jag mött.
För att du vågar hoppas på en framtid när allt ser mörkt ut, för att du skrattar och gråter och vågar känna smärtan trots att du vet vad den bär med sig, för att du tar emot glädjen och livet!

Kjolle, till dig, för att du är Min Vän och en vän är det vackraste man kan vara! "

Inte ofta man får läsa eller höra sådant om sig själv. Hela bröstet svällde upp och jag kände mig faktiskt stark för tillfället!
Gårdagen ska finnas kvar i mitt minne. Även om det inte hände något jättespeciellt runtomkring mig så stod mitt inre liv i lågor, inte så pass varma att de brändes - men tillräckligt för att mjuka upp hela mig och min själ.

Idag är allt grått och trist igen. Men nu vet jag åtminstone att jag har en liten skyddsängel vid min sida.