Ungdomspsykiatrin, still
Äntligen tog jag modet till och ringde upp vuxenpsykiatrin *väst*, blev inte så krångligt och pinsamt som jag hade trott.
Fast att svara på frågan "Vad har du för problem då?" kan väl kännas lite krystat.. Tyvärr så tyckte han att jag var så pass ung fortfarande att han förvisade mig till ungdomdspsykiatrin vid Nivå istället, så jag fick slå ett nummer till! Skitjobbigt, sen lyckades det vara upptaget i framåt 10 minuter. Fick iallafall en tid nästa vecka, och ska tydligen ha en kvinnlig terapeft/psykolog.. Vi får se hur det går, kanske passar jag bättre med det motsatta könet. Förhoppningsvis.
Rent i övrigt känns det inte så mycket idag. Jag varken hurrar eller gråter, ligger någonstans mitt i mellan.
Det är så mycket saker jag borde ta tag i, men har till större delen ingen motivation.. Behöver struktur i mitt liv, kanske lite scheman att följa. Men jag är så sjukt dålig på sånt, för jag har varit rutinlös större delen utav mitt liv, eller åtminstone så långt jag kan komma ihåg... Jag vet inte hur man gör. Dessutom är det vissa komplex jag skulle vilja prata om, som jag inte fick tillräckligt gehör på när jag snackade med min förra terapeft (som iofs lärde mig väldigt mycket). Det största problemet till att jag är rädd för att visa och bjuda på mig själv; mitt avvikande utseende. Hur osant jag än vill att det ska vara så har jag gjort det till min sanning. SÅ är det, jag SER konstig ut.. men om något skulle jag vilja acceptera det, känns som att verktygen för ett bra liv försvinner om man ser ut som jag gör.
Säkerhetsbeteenden har jag blivit sjukt bra på också..
- Om jag har kortbyxor utan mössa måste mina ärmar (om jag har långarmat) va uppkavlade.
- Om jag inte har någon mössa kan jag inte ha långbyxor på mig.
Det är väl dem jag kommer ihåg mest nu, det handlar nästan alltid om att skymma mina konstiga former ifrån omgivningen.
Dagen är iallafall inte slut än. Har lyckats planera lite för en gångs skull. Så fort jag gjort mig iordning ska jag till skolan för ett snack med min mentor, köpa the sims 3 med syrran och slutligen träffa Elis som har återvänt ifrån Lund! Skulle gärna vilja säga "Ska bli trevligt att träffa honom tillslut!", men känner mig mest nervig inför mötet. Får väl lov att känna mig stolt efteråt istället.
Fast att svara på frågan "Vad har du för problem då?" kan väl kännas lite krystat.. Tyvärr så tyckte han att jag var så pass ung fortfarande att han förvisade mig till ungdomdspsykiatrin vid Nivå istället, så jag fick slå ett nummer till! Skitjobbigt, sen lyckades det vara upptaget i framåt 10 minuter. Fick iallafall en tid nästa vecka, och ska tydligen ha en kvinnlig terapeft/psykolog.. Vi får se hur det går, kanske passar jag bättre med det motsatta könet. Förhoppningsvis.
Rent i övrigt känns det inte så mycket idag. Jag varken hurrar eller gråter, ligger någonstans mitt i mellan.
Det är så mycket saker jag borde ta tag i, men har till större delen ingen motivation.. Behöver struktur i mitt liv, kanske lite scheman att följa. Men jag är så sjukt dålig på sånt, för jag har varit rutinlös större delen utav mitt liv, eller åtminstone så långt jag kan komma ihåg... Jag vet inte hur man gör. Dessutom är det vissa komplex jag skulle vilja prata om, som jag inte fick tillräckligt gehör på när jag snackade med min förra terapeft (som iofs lärde mig väldigt mycket). Det största problemet till att jag är rädd för att visa och bjuda på mig själv; mitt avvikande utseende. Hur osant jag än vill att det ska vara så har jag gjort det till min sanning. SÅ är det, jag SER konstig ut.. men om något skulle jag vilja acceptera det, känns som att verktygen för ett bra liv försvinner om man ser ut som jag gör.
Säkerhetsbeteenden har jag blivit sjukt bra på också..
- Om jag har kortbyxor utan mössa måste mina ärmar (om jag har långarmat) va uppkavlade.
- Om jag inte har någon mössa kan jag inte ha långbyxor på mig.
Det är väl dem jag kommer ihåg mest nu, det handlar nästan alltid om att skymma mina konstiga former ifrån omgivningen.
Dagen är iallafall inte slut än. Har lyckats planera lite för en gångs skull. Så fort jag gjort mig iordning ska jag till skolan för ett snack med min mentor, köpa the sims 3 med syrran och slutligen träffa Elis som har återvänt ifrån Lund! Skulle gärna vilja säga "Ska bli trevligt att träffa honom tillslut!", men känner mig mest nervig inför mötet. Får väl lov att känna mig stolt efteråt istället.
Kommentarer
Trackback
