Kjolle

-

Säg mig. Snälla säg mig hur ospeciell och gråmatt jag är.
En i mängden, sticker inte ut på något vis alls.. och när jag väl gör det är det av alldeles fel anledningar. Precis allting som har med mig och göra, precis allt ligger som på mitten av en gungbräda och balanserar milt stabilt. Ingen storm, inget solsken.

Jag passar inte in där, jag hör inte till här.
Jag mår inte så fruktansvärt dåligt, jag mår inte så fruktansvärt bra.
Jag kan inte annat än förstå om mitt liv skulle sluta i någon slags patetisk bitterhet, där jag sitter och är missnöjd över de valen jag tagit i livet och ältar vidare som jag alltid har gjort. och inte nog med att jag tycker att mitt utseende är defekt, nu börjar jag även inse att mitt inre är defekt. Jag är inte den speciella och osjälviska person jag tidigare trott, eller som andra verkar tro.. Jag vet faktiskt inte längre, jag känner mig bara alltmer som en patetisk och misslyckad individ.

Ni är så många som förtjänar så mycket mer än mig.

... Sammtidigt verkar jag inte acceptera känslorna, eftersom jag haltar framåt.