komplex, komplex, komplex
Allt har blivit bättre. Verkligen.
Men en sak förblir densamma.. mitt utseendekomplex, och den gör allt som blivit mycket bättre mycket sämre.
Det är något med mig som alla andra har sluppit, någon avvikelse i min helhet som jag skulle göra vadsomhelst för att kasta bort. Jag tror inte på att det är en känsla, jag vet att det är så... Och jag vet inte. Folk säger emot, men det är något i mig som inte accepterar eller bara inte kan ta emot deras ord.
Idag insåg jag att ja inte kunde ha mössan på huvudet när jag skulle träffa en kompis, det var alltför varmt och solen började skina. Men sedan insåg jag även att jag inte ville gå utan mössa... Vilket dillemma. Jag kan inte tänka bortom logiken som ni tydligen känner till, nu har jag även börjat skrämmas av min höga hårlinje och mitt hår i övrigt, känns som håravfallet som alla tkr har stannat (eftersom de tkr mitt hår ser tjockare ut än tidigare).. Men jag kan bara se det som att det går åt ett håll. Snart vill jag bara raka av hela skiten, men jag är rädd för vad det gör med mitt komplex. Kanske blir ännu jobbigare att visa sig då?
Jag måste kontakta min förra psykolog, för om dehär fortsätter tänker jag sluta leva bland människor.
Det är inte så mina känslor blir jättestarka, men jag blir tom... jag blir grå... jag blir likgiltlig. Och just i denna stund ville jag ha min mössa på inomhus också, så jag slapp känna mina huvudformer och min höga hårlinje. Samma sak som att jag börjat undvika spegeln om morgnarna, och även senare på dagen. Är inte heller så glad för att hamna på bild, slutar oftast med att jag blir nedstämd. och när jag väl blir nöjd med en måste jag redigera den i tusen bitar, tills den knappt liknar originalet längre...
Förlåt Moa. Att jag bestämde en tid, att jag inte kom, att jag inte svarade, att jag inte kontaktade dig. Att jag knöt om mobilen med min sjal, och la den i väskan. Jag bestämde mig för att isolera mig, och på så vis sårar jag mig själv och alla i min omgivning som råkar komma ivägen för min rädsla. Förlåt. och kom ihåg, att du faktiskt betyder.
Kommentarer
Trackback