Flyttning
Vi har flyttat ifrån stan till östratorp och genom det varit utan internet, dessutom har jag lyckats slarva bort min mobil på något konstigt vänster. Av vad jag vet har jag letat igenom alla ställen jag vistats på GRUNDLIGT. Känt mig lite isolerad ifrån allt, men nu gjorde jag det för en gångs skull inte av egen vilja. Jag tvingades till det!
ANNARS. Varit på en fest och träffat någon kompis till och från. Annars har jag varit i full gång med löpningen och skrivandet, har börjat på en berättelse som än sålänge heter 'Halvvägsresan'. Om vi vill följa dess process och ge lite konstruktiv kritik är det bara att fråga!
Mitt humör har väl varit bättre än på länge, motivationen sitter och även om den tryter lite så har jag försökt gå emot den så mycket jag kan. Varit vissa morgnar eller dagar då jag känt mig downright värdelös och patetisk, blir lite äcklad utav mig själv när jag tvingas se mig själv i spegeln när jag hoppar i badet varje morgon.. Blir inte mer malplacerat än så. Det är mitt största problem just nu, min självbild i jämförelse med andra. Jag jämför mig med, särskilt med de som står eller stått mig närmst - nästan oavbrutet! I alla situationer, närsomhelst.. När syrran och jag var och lekade kakor idag, hon hittade det före mig. Det är ganska sjukt, men varför ska jag reagera så mycket på en sådan liten sak? Är man en patetisk människa för att man inte kan hitta stället med kakorna? Verkligen ologiskt. Det släppte iallafall fort och jag tror att om jag fortsätter mala på trots dessa bakslag så kommer även de bli mindre i längden.
Jag gick aldrig på 2:a mötet på ungdomsmottagningen, kändes meningslöst och dessutom tror jag lite mer på mina egna styrkor idag. Jag ska slänga mig ut i världen och göra det många människor kan göra utan att tänka efter. Jag är dock livrädd att misslyckas, för jag vet hur det tär på mina krafter... på min motivation, på precis hela min värld. Det är ett bakslag som jag oftast inte kan tampas med, kan leda in mig på i princip vilket spår som helst. Det jag grubblar över just nu, det är Metal Town. Kommer bli en sjukt stor exponering, jag och ems ska dit och träffa Zippo, vilket ska bli trevlisch! Tyvärr kunde inte Sami följa med, vilket är väldigt synd.. Annars ska jag förmodligen träffa Naz en timme eller två på lördagen, det kommer bli en så sjukt stor exponering att jag inte vet vad! Att snacka engelska hela den tiden och vara tvingad till det också, jag som har problem att snacka bara på svenska... Vi får se hur det går helt enkelt.
Jag önskar mig själv lycka till.
ANNARS. Varit på en fest och träffat någon kompis till och från. Annars har jag varit i full gång med löpningen och skrivandet, har börjat på en berättelse som än sålänge heter 'Halvvägsresan'. Om vi vill följa dess process och ge lite konstruktiv kritik är det bara att fråga!
Mitt humör har väl varit bättre än på länge, motivationen sitter och även om den tryter lite så har jag försökt gå emot den så mycket jag kan. Varit vissa morgnar eller dagar då jag känt mig downright värdelös och patetisk, blir lite äcklad utav mig själv när jag tvingas se mig själv i spegeln när jag hoppar i badet varje morgon.. Blir inte mer malplacerat än så. Det är mitt största problem just nu, min självbild i jämförelse med andra. Jag jämför mig med, särskilt med de som står eller stått mig närmst - nästan oavbrutet! I alla situationer, närsomhelst.. När syrran och jag var och lekade kakor idag, hon hittade det före mig. Det är ganska sjukt, men varför ska jag reagera så mycket på en sådan liten sak? Är man en patetisk människa för att man inte kan hitta stället med kakorna? Verkligen ologiskt. Det släppte iallafall fort och jag tror att om jag fortsätter mala på trots dessa bakslag så kommer även de bli mindre i längden.
Jag gick aldrig på 2:a mötet på ungdomsmottagningen, kändes meningslöst och dessutom tror jag lite mer på mina egna styrkor idag. Jag ska slänga mig ut i världen och göra det många människor kan göra utan att tänka efter. Jag är dock livrädd att misslyckas, för jag vet hur det tär på mina krafter... på min motivation, på precis hela min värld. Det är ett bakslag som jag oftast inte kan tampas med, kan leda in mig på i princip vilket spår som helst. Det jag grubblar över just nu, det är Metal Town. Kommer bli en sjukt stor exponering, jag och ems ska dit och träffa Zippo, vilket ska bli trevlisch! Tyvärr kunde inte Sami följa med, vilket är väldigt synd.. Annars ska jag förmodligen träffa Naz en timme eller två på lördagen, det kommer bli en så sjukt stor exponering att jag inte vet vad! Att snacka engelska hela den tiden och vara tvingad till det också, jag som har problem att snacka bara på svenska... Vi får se hur det går helt enkelt.
Jag önskar mig själv lycka till.
Kommentarer
Trackback
