En vanlig fråga
Ja, en väldigt vanlig fråga som jag koncentrerat mig på ikväll.. Vad är egentligen livet?
Det enda jag kan tänka på är själva frågan, lyckas aldrig komma fram till något som helst svar. Och det, som många andra människor på denna planet - kommer jag aldrig att göra heller. Det är som jag sa till min syrra nu precis, när vi var på bakgården och höll ett par tysta minuter för en människa som förtjänade just dessa minuter:
"Om man tänker efter som vi, då vet man inte" Alltså vi människor som tänker efter några steg för långt, så det blir ohälsosamt.. vi blir frustrerade, eftersom vi inte kommer fram till några svar. Jag vet inte vad livet är!
-
Imorgon måste jag kontakta min förra psykolog, känns som att gå omkring med cementhandskar och cementskor. Orkar inte göra något alls, och även om orken sitter i har jag ingen som helst lust. och det värsta utav allt är väl att jag inte ser meningen i det heller. Varför?
Behöver iallafall vägledning, bara någon som helst vägledning... Vad gör jag nu? Någon speciell jag kan prata med för att arbeta bort min förvrängda självbild?
