arga leken med mig själv
Jag satte mig på golvet i köket och stirrade in i ugnslocket, man reflekteras väldigt bra där; nästan samma bra reflektioner som i en spegel. Jag stirrade iallafall på mig själv, rakt in i ögonen.. Stirrade, stirrade och stirrade. Det såg ut som mig, stirrade tillbaks på mig och var precis lika blickstilla. Men plötsligt slog en känsla mig...
- Är det verkligen mig själv jag iakttar? Det kändes som att jag blev betraktad av en helt annan person, ett tag var det som att inte acceptera sin fysiska form. Denna figur stirrade lika likgitligt tillbaks på mig och jag blev helt hypnotiserad, jag kände mig inte längre ensam. Det var som två delar utav mig själv, och vi lekte arga leken.
- Är det verkligen mig själv jag iakttar? Det kändes som att jag blev betraktad av en helt annan person, ett tag var det som att inte acceptera sin fysiska form. Denna figur stirrade lika likgitligt tillbaks på mig och jag blev helt hypnotiserad, jag kände mig inte längre ensam. Det var som två delar utav mig själv, och vi lekte arga leken.
Kommentarer
Trackback
