Kjolle

Idag hittade jag på något. Inget stort, men något var det.. Känner olyckligtvis ingen skillnad såhär efter.
Jag ser ut som jag gör, och det påverkar i stort sätt hela mitt mående.
OCH VÄNTA. Nu i förbifarten fick jag en liten ironisk tanke:
- min blyghet blev till socialfobi och min socialfobi blev till utseendekomplex
 Alla med samma negativa utgång - Isolering

Hursomhelst handlar dethär blogginlägget om en förbipasserande utmaning jag stötte på när jag var påväg hem.
Det var nerförsbacke, vilket gör saken ännu jobbigare.. eftersom min underkropp blir änmer framhävd då. Jag var påväg förbi östratorpsskolan och blev något panikartad när jag såg att vägen jag skulle ta var packad med flera barn och ett par ungdomar. Jag kunde ha tagit av till vänster in i skogen, men jag gick emot mina känslor och fortsatte förbi.

En av barnen ställer en fråga om mig, verkar det som. och ungdomarna hälsar:
 "Tjena!"
Jag svarar lite halvt krystat:
 "Tja!"
Jag tar några steg till och passerar igenom massan
"Tja coooliiiing!" säger en av barnen och försöker på ngt ap-aktigt vis härma mig.
Det är fortfarande ganska lugnt, jag skrattar bort det och har nu kommit igenom massan.
"Han är cool, vi är faktiskt bästa kompisar!" säger en av ungdomarna, som är kille.
"Självklart!" Svarar jag, men nöjer mig inte när och fortsätter:
"Barndomskompisar ju!"
Den andra ungdomen som är en tjej skrattar till och jag inser plötsligt mitt misstag.

Varför i hela... Sa jag så? Hur dumt lät inte det? Och när dem ändå såg mina avvikande former.. Hur går det ihop egentligen? Varför, varför, varför var jag tvungen att visa mig modig och social?
Jag kom undan situationen tillslut iallafall och nu känns det inte lika jobbigt. Ett tryck över bröstet, men det är inget att älta över. Tycker ändå att det är jobbigt att mitt utseende ska vända alla situationer emot mig. Även om jag gör samma rörelser eller säger minst lika roliga saker som människor i min omgivning så blir slutresultatet detsamma.. Det låter stympat, avskalat och dumt när det kommer ifrån mig. Även om jag använder mig utav samma ord och tonart.

Mitt självförtroende... Fan