Writers without homes
Jag hatar att bli tom, att inte orka röra sig, att bara ligga helt stirra och inte begrunda annat än taket i sitt rum.
Så overksamt det kan bli, ligger bara där i timtal utan motivationen att lyfta ens sitt lillfinger.
Jag somnade i soffan, precis som jag hade förutspått, då jag tittade på Sagan om Ringen. Allt hände precis som jag hade planerat i mitt undermedvetna, dock vaknade jag 05:15 denhär gången, vilket var 45 min tidigare än vad jag brukar.
Här började hursomhelst min stirraduell med omgivningen, jag låg där i kanske 1 timme innan jag bestämde mig för att släpa mig till sängen. Jag låg i sängen som fortfarande var bäddad, la mig på sidan och inväntade precis ingenting.
Jag somnade, vaknade, somnade, vaknade, somnade, vaknade.. Varje gång egentligen lika redo att stiga upp och göra någonting utav dagen, men jag valde att sova vidare, kände att det inte var någon mening att vara vaken då min insida redan var urgröpt och tom.
Jag slog upp mina ögon för sista gången klockan 9 och där tog min sista timme som stirrare plats, jag kommer inte ihåg vad jag tänkte.. jag bara låg där utan att känna mig varken ensam eller nedslagen, bara tom. Det är inte så att jag flackade omkring med blicken i rummet (det hade jag bara gjort om jag var väldigt orolig över något), det var mer att min blick låst sig vid en osynlig punkt.
Jag skriver iallafall blogg nu, vilket betyder att jag lyckats komma på fötter igen.
Och för tillfället kan jag inte tänka mig själv som annat än en medlem utav 'Writers without homes'
Jag söker nytt, jag dras till gammalt.. Jag är i ett byte av livsstil, och det gör mig så jävla förvirrad.
