Kjolle

Resa till gdansk i Polen med familjen. Det var trots vissa omständigheter helt okej, eller t.o.m en bra resa. Var skönt att komma ifrån prestationsångesten i Karlskrona! Olyckligtvis följde problemen om mig själv med dit, men jag kunde inte
vänta mig något annat. Stanna där, inget att älta över.



Vet inte riktigt vad jag ska skriva som jag redan har skrivit. Jag tror och hoppas att jag behöver hjälp, så mina komplex kan bli motbevisade.. Jag väntar, väntar och väntar. Börjar faktiskt bli lite orolig över mig själv, för mina självdestruktiva tankar bryter allt lättare genom min tänkardimma. Men lyckligtvis är jag fortfarande igång med mina exponeringar! Om det var något jag lärt mig hos mina möten med terapeft/psykolog så var det just det, mina tankar behöver bara sig en finjustering innan jag förvandlas till det monster jag sett i mina tankar, eller den kroppslösa varelse som hemsökte min senaste dröm.

Ska passa på att berätta om den. I drömmen var det bara människor med problem som kretsade, eller som haft problem och övervunnit dem. Jag gick in i en byggnad, det liknade ett hotell, och ställde mig vid kassan och pratade med en kompis till en vän. Jag ställde frågan:
"Kan du se mig?" och hon svarade lätt:
"Nej"
Min kropp hade blivit förtärd och jag var nu bara en kringströvande mental påse med överflödiga tankar och känslor. Mitt materiella jag hade slutat att existera och jag skulle aldrig någonsin komma tillbaks igen... Det otäcka var att hon kunde höra mig, jag var bara en svävande-kroppslös röst som blivit förtärd av mitt eget självhat. Kunde bara hitta en mening med denhär drömmen och det är att jag inte accepterar hur jag ser ut och att jag vill slita min kropp ur dess existens.