Let it come
Det har varit några intensiva dagar. Jag har gått emot mina känslor som aldrig förr och även om det inte varade så länge har jag aldrig visat så pass stort motstånd emot dem. Bieffekerna blev iofs att jag gick omkring och var trött dagarna i ända, men hellre det än att älta!
När jag sprang västramarksrundan ljöd "Let it come" i mina hörlurar, och det är det enda jag strävar efter just nu. Låt det komma, vad som än väntar på den andra sidan. Låt det komma.
För tillfället känns det som jag inte har så mycket att skriva om... Känns väl som jag lever i gränslandet för tillfället, som att stå i mitten av en gungbräda och inte få ta del av någon sida. Känner mig inte tillrätta med de lyckliga, men jag känner mig dessutom inte tillrätta med de som lever på bottnen.
Värmen har kommit dessutom och jag blev negativt överraskad... För jag blev negativt påverkad av att våren äntligen kommit. Det är ljust dagarna i ända, man får ha mindre kläder på sig och man känner sig allmänt mer utblåttad och missbildad. Tyvärr har det gått så långt att jag tror på mina tankar om mig själv, jag ser avvikande ut och inget någon säger får mig att tro annorlunda, jag kan på min högsta höjd glömma bort det, men när jag blir påminnd ligger sanningen lika klar och tydlig som alltid.
Den tanken lämnar jag åt mitt ältande.
Och under tiden väntar jag på att något ska komma.
