Kjolle

Jag backar ett steg, men utmanar meningslösheten genom att följa upp med två steg framåt.
Jag får ett kraftigt knytnäveslag i magen, saliven flyger ur munnen och jag tappar andan
Jag faller ner på knä och skippar efter ny luft. Reser mig upp igen och inväntar nästa slag, de blir lättare att ta emot för var gång de landar.

Jag lyckades vända påsklovet till mitt bästa hittills. Utifrån sett var det många gånger bättre än det föregående. Ifrån insidan kändes det väl lite sådär till och från, ångesten tryckte i bröstet och vid ett par tillfällen och funderingarna fanns ju för att åka ner med hissen till källarplanet igen. Men istället tryckte jag på nödstopp-knappen, bräckte upp dörren med mina bara händer och hissade mig uppför linan till det utsprungliga planet. Grattis till mig själv för att jag varit så duktig!

Idag började skolan igen och det känns okej. Hängde med mange som skulle ha betygsamtal, han fixade ett MVG. Det första han någonsin fått i hela sitt liv :O Så grattis till honom! Själv så skulle jag få tag på min elektroniklärare, blir möte med honom på torsdag om de proven jag inte fixat än.
och slutligen, en ny känsla som tyvärr kommer med det positiva...
Jag har börjat känna mig ytlig, tråkig och självisk, vilket kan vara en riktigt obehaglig känsla.
Ems säger till mig om och om igen att man inte behöver må dåligt för att vara en speciell människa, men jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Har flera exempel på människor som gått över gränsen och tappat bort sina speciella jag för att leva livet i ovetskap om förändringen. Jag vill förbli densamma Kjolle, jag vill inte rinna iväg med denna enda flod för att sedan silas till denna vanliga människa.

Till skillnad ifrån dem lever jag i vetskap, jag kommer göra allt som står i min makt för att inte förändras till det sämre.
Under tiden skippar jag försiktigt efter denna nya luft..