Ett offer
Hur kan ens tankar kretsa runt något som inte längre existerar?
Vi var två en gång i tiden, men det var då. Jag måste försöka koncentrera mig i nuet, följa min egen stig och nå min drömmar och mål. Men så fort jag ser dig hitta på något, så fort dina ögon dyker upp i mina tankar samtidigt som du knappt försöker hålla kontakten med mig längre, när du ändå försöker med andra. Hur ska jag då kunna tro på dina ord längre? och hur mycket ska jag hinna tänka innan jag lyckas gräva mig upp ur denna ältargrav?
.. och det är sorgligt hur jag gör mig själv till offret i denna historia. För varje gång dessa känslor slår tillbaks på mig tvärstannar mitt liv och jag kan inte känna annat än ånger, ilska och ensamhet. När du dissar mig, känns det som hela världen dissar mig. Jag peppade dig, jag räddade dig, jag fanns för dig när jag egentligen borde funnits för mig själv lite mer. Och det här är tacken? Offret tackar och bugar, sedan ältar han vidare.
Kjolle, förutom för att du är en underbar bror är du också min bästa vän. Jag står vid din sida oavsett vad. Du kommer alltid betyda mest för mig.
Jag vet inte vad jag skulle gjort utan dig. DU är anledningen att jag fortfarande. Du får mig att vilja kämpa vidare.
Jag älskar dig min bror!
'vi som krossas
krossar och gå på
små späda barn
med hjärtan som elefanter